torsdag 10 april 2008

Försvarets smärtgräns nådd?

Hur mycket kan man banta, spara etc innan allt försvinner. Anorexin inom försvaret är på väg att ta död på hela organisationen. Tolgfors möts av både hurra och bu-rop. Jag tycker att det börjar kännas olustigt. Som Nato-anhängare och förespråkare för att vi fortsätter att hjälpa till med internationella insatser anser jag att vi måste erbjuda fortsatt bra utbildning och ha en god beredskap för att kunna delta när och där behov dyker upp.

1 kommentar:

TRIDENT sa...

Smärtgränsen passerades vid det senaste försvarsbeslutet - den som säger annat ljuger. Under mina mer än 20 år i Försvarsmakten har jag aldrig upplevt organisationen så nära kollaps som idag.

Av kommande årskull värnpliktiga måste 70% rekryteras till utlandsstyrkan och Battle Group 11 för att fylla upp förbanden. Uteöver datta skall det rekryteras officersaspiranter.

Inte ens de från högkvarteret som redovisade siffrorna trodde på det de sa. Till detta kan man lägga att politikerna vill ha YTTERLIGGARE 2000ma i internationell tjänst - UTÖVER de n styrka om 600 som vi i dagsläget med näd och näppe klarar av att rotera var 6:e månad!

ÖB borde göra som herr Tomhylsa begär - skicka hemm 2000 värnpliktiga per omgående - det skulle dels snabba på den fullständiga kollapsen men framför allt skicka herr Tomhylsa dit han hör hemma - till den politiska avskrädeshögen (dvs någon generaldirektörsbefattning)

Hade ÖB haft någon ryggrad kvar hade han kallat till sig pressen och deklarerat sin omedelbara avgång - och talat klarspråk om vad han anser om den politiska lekstuga som försvars och säkerhetspolitiken blivit.

Konsekvenserna av våra inkompetenta politiker kan i värsta fall bli att det kommer hem liksäckar i mängd från Afghanistan - och jag skulle vilja se den politiker som kan förklara bort det.

All heder åt Mikael Odenberg - han såg vart hän det var på väg och ville inte leka i den politiska sandlådan med våra soldaters liv som insats.

Twitter Updates

    follow me on Twitter

    Bloggarkiv