tisdag 5 februari 2008

Snart har ingen råd att bli artist

Det går åt fel håll, säger jag!
Alla vet hur viktigt det är att må bra. De flesta jag känner mår bra av musik, film, teater, utställningar, andra upplevelser som böcker till exempel. Kultur helt enkelt - av alla slag!
Om inte artister och upphovsmän får skälig ersättning för sitt arbete kommer vi att översvämmas av allt sämre kvalitet och tyvärr i allt större mängd. "Wannabees" finns det allt för många av redan!
SvD Digitala köp dålig affär för artister

Publicerat av Mikael Wendt

Etiketter: , , , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Fördelningen enligt artikeln/ifpi är fullkommligt missvisande. Skivbolagen vill inte visa hur usla dom är. På en cd går minst 90% till skivbolaget, varav ca 7% är tillverkningskostnad och packetering av CDn, 12% distribution om inte bolaget själva sköter denna, 11% går via ncb till upphovsmännen (låtskrivarna), Vad skivbolagen använder i marknadsföring och musik-prodiktion varierar från noll kronor till ett par hundra tusen (i Sverige). Vad skivbolagen ger artisten för nedladdning är skandalöst lite. Men varför gå via skivbolag när det går att göra dealen själv?

5 februari 2008 kl. 22:01
Anonym sa...

Det där var ren desinformation. Nedanstånde gäller.

En CD kostar säg mellan 150 och 180 SEK i butik, av det går högst 90 SEK tillbaka till skivbolaget som har att dela med sig till distributören (25%), tryckeri, omslag (varierar) samt inte att förglömma: stå för själva inspelningskostnaderna, som kan uppgå till 100.00-tals kronor vid större svenska produktioner. Och så har vi då marknadsföringen som kostar mer och mer, ofta betydligt mer än vad den ger tillbaka.

Skivbolagen står för riskkapital, erfarenhet och kontaktnät. Många jobbar hårt, men visst finns det oseriösa aktörer och lycksökare.

Sant är att mindre än 10% hamnar hos artisten, såvida denne inte tillhandahåller en färdig inspelning, då kan han eller hon få så mycket som 50%, av de 90 SEK d.v.s.

De flesta skivor idag säljs både fysiskt och digitalt, så kostnaderna för "vanliga" skivor kvarstår. Dessutom är det ju upp till var och en artist att förhandla fram bra avtal. Det brukar finnas utrymme för det.

Endast ca 10% av alla skivproduktioner gick med vinst för tio år sedan, när branschen fortfarande gick bra. 4000 jobb har försvunnit på skivbolag och andra relaterade arbetsplatser sedan dess. Det är likadant i hela världen.

Tjatet om de utsugande skivbolagen är alltså rent nonsens, en relik från 1950-1980-talen. Läs på bättre!

/Skivartisten

5 februari 2008 kl. 22:43
Anonym sa...

Ah, ni är ju lika duktiga båda två på att inte lämna referenser till källor för det ni säger (så jag fortsätter i samma stil).
Gällande förhandlingsutrymmet så tror jag att det bolag som helhjärtat och ordentligt hoppar på "The Long Tail" först och därmed kommer sälja _alla_ sina låtar till _alla_ mobiltelefoner (jfr hur många CD-spelare det finns i sverige) så tror jag artisterna vet var de vill vända sig om de verkligen vill nå ut med sin musik. Så vitt jag vet är en sådan liten nisch som upphovsrätts-/distributionsintäkter från ringsignaler synlig sedan ett par år tillbaka i STIMs redovisningar. Tänk om de applicerade det på The Long Tail och inte bara gjorde ett fåtal låtar tillgängliga ...

8 februari 2008 kl. 00:19

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Twitter Updates

    follow me on Twitter

    Bloggarkiv

    Bloggtoppen.se