onsdag 7 januari 2009

Skandal är ett milt ord

Skolinspektionens chef, Ann-Marie Begler, ska ha ett stort tack. Att åttio procent av skolorna i landet fuskat och inte följt upp elevernas kunskaper i de lägre årskurserna är skandal. Ännu mer skandal är att tidigare regeringar och inspekterande myndighetschefer inte gjort något åt saken. Materialet är inte nytt utan att det ser ut så här är känt sedan tidigare.

Resultatet syns på landets högstadieskolor och gymnasier där många elever, helt i onödan, har problem att inte klara grundskolans mål och/eller får gå ett eller flera år på individuella programmet.

Jag vill att alla elever ska få rätt stöd i rätt tid. Tanken med individuella utvecklingsplaner och utvecklingssamtal är bra och har mitt stöd, men lika väl som de fyller sina syften så stärks jag i min uppfattning om att såväl nationella prov som betyg behövs under skolans alla årskurser.
Främst för att inget barn som behöver stöd ska upptäckas och få hjälp alldeles för sent.

Jag har allt svårare för att respektera de rektorer och lärare som protesterar mot dessa fakta. Nu behövs en dramatisk förändring av de grundläggande värderingar och arbetssätt som ligger bakom att åtta av tio låg-och mellanstadieskolor struntar i sin skyldighet att följa upp elevernas kunskaper på ett professionellt sätt.

När eleverna börjar årskurs sju och överlämningskonferensen innehåller sanningar som; "i den här klassen är de flesta eleverna inte godkända i nationella provet för matematik i åk 5 och de här fem eleverna har bara hunnit till årskurs 4 i engelska och x har inte haft engelska alls för han har svårt med svenskan så vi har tagit bort engelskan..." - då har inte verksamheten och uppdraget tagits på allvar och inte heller skötts professionellt.

Jag vill se betyg från årskurs 1 i samtliga ämnen, jag vill att de bästa lärarna arbetar med de elever som behöver stöd, elevassistenter ska inte vara pedagogiskt ansvariga och lärarutbildningen ska innehålla mer ämneskunskaper, metodik, didaktik - i grundutbildningen - sedan ska lärarutbildningens andra fas för legitimering innehålla det som varje lärare efter 3 års praktik tillsammans med rektor kommit fram till är det som bäst kompletterar den enskilda lärarens kompetens för att nå den nivå som krävs för legitimering.

Återigen, det finns för mig ingen motsättning mellan att ha en stark systematisk uppföljning/kontroll av mätbara resultat och att ha ett bra förhållningssätt med ett professionellt intresse för att lära/utveckla sitt eget och andras lärande - det räcker bara inte med det ena eller andra. Eleverna behöver båda delarna!

10 kommentarer:

Sara sa...

Håller med om betyg i tidigare årskurser. Det är skandal att inte ha betyg tidigare än i år 8, har jag alltid tyckt. Men när det gäller betyg i år 1 är det på tok för tidigt. Jag har arbetat med dessa småttingar - jo, dom flesta ÄR ganska små fortfarande och knappt skolmogna. Där behövs det rastvakter, och i vissa fall t o m ut och leta efter barnen när de inte hittar tillbaka till klassrummen. Mycket av den pedagogiska verksamheten går åt till just detta - snarare än de faktiska skolämnen. Oavsett hur kompetenta och pedagogisk lärarna är.

Jag tror att år 3 vore lämpligt att börja med betyg. Då har de flesta elever insett vad skolarbete går ut på, har lärt sig vad de är duktiga och mindre duktiga på och var de kan behöva mer stöd. Jag har mött många motiverade elever i år 3 och 4 där det nästan känns som att beröva dom stoltheten av att inte få ett betyg på svart och vitt.

Och varför ska inte elevassistenter vara pedagogiskt ansvariga? Det kan dom mycket väl vara i vissa fall. Jag är behörig pedagog som har arbetat som assistent i flera långa omgångar. Naturligtvis skall assistenter inte kunna sätta betyg, men kan man inte vända på det? Att elevassistenter kan få komplettera med sina observationer?

Är trots allt glad att det är en borgerlig regering, det är för skolan jag röstade på fp och jag hoppas få göra det igen om 2 två år.

hjosara sa...

Håller med Sara om att betyg i årskurs 1 är på tok förtidigt
Årskurs 3 är mkt mer lämpligt
Har själv en son som går i 2:an och vet hur tufft det kan vara att bara lära sig rutiner i skolan och sitta still i en bänk och jobba,och hur man förväntas arbeta i olika ämnen,och inte minst tid att klura ut kamratrelationer, skulle han fått betyg nu hade det absolut sänkt mer än höjt hans självförtroende.
Det händer mkt med mognad mellan åk1 och åk3 så låt oss vänta lite.
Tycker däremot att det är viktigt att som du skriver "Alla elever ska få rätt stöd i rätt tid".
Just det kämpar jag som mamma nu för, och som jag ser det behövs mer resurs i lägre åldrar för att alla elever ska få det dom har rätt till, både kunskapsmässigt men inte minst att känna sig trygga i skolans ibland ganska tuffa värld.
Lyckas inte vi vuxna i skolan uppfylla detta,oavsett profession,
anser jag att vi har missat ngt väsentligt!

Ann-Cathrin sa...

Det bloggas mycket om skolan nu och det är bra. Som fp-ist har jag länge drivit frågan om att skolans uppdrag -läs skyldighet- är att ge eleverna kunskap. Det har mottagits med misstänksamhet från s-politiker.
Att elever inte skulle kunna få betyg från första klass är ett typiskt vuxensynsätt. Min pappa blev orolig när dottern "gick om" en klass. Tänk om hon skulle bli mobbad! Det var hans tankar och oro som kom fram. Inte hennes. Varför tror vi att betyg ska slå ut barn och få dem att må dåligt? Jo, för att det har blivit ett sådant verktyg i den s-styrda skolan. Och vi vuxna har köpt det.
Oj det blev ett helt eget blogginlägg detta.

hjosara sa...

När jag menar att det är för tidigt med betyg i åk 1 är det defenitivt inte för att jag som vuxen "köpt ett verktig i den s-styrda skolan" som Ann-Cathrin hävdar att vi vuxna gjort.
Jag talar utifrån min erfarenhet som vuxen, lärare och mamma som tar min sons oro på största allvar.
Varför måste politiker så ofta prata och skriva om hur bra/ repektiva dåligt ett parti drivit en fråga?
Låt oss kämpa gemensamt och plocka fram det som bäst för barnen bland olika partier istället!
Missnöjes förklaringar av andra för att framhäva sitt eget bästa får helt motsatt effekt hos mig när det är dags att lägga min röst.

Ann-Cathrin sa...

Det finns en genomgående rädsla hos s att mäta och jämföra. Det talas om att barnen slås ut, skapar stress osv. Det är inte bara vad gäller betyg utan överhuvudtaget. Det är min erfarenhet efter 12 år som skolpolitiker.
Jag menar att vi vuxna överför den oron till våra barn. Det är inte nödvändigt om vi ser på betyget som ett redskap att hålla koll på vad eleven behöver för stöd. Har SKOLAN lyckats i sitt uppdrag?
Det är ju i de första åren som just läsinlärningen är så viktig. Att då vänta med att tala om för eleven och föräldrarna hur det faktiskt ser ut till trean är olyckligt.
Sen är inte betygen det enda mätinstrumentet så klart, men jag tror att det är viktigt för skolan att också kunna se hur de yngre klasserna ser ut kunskapsmässigt.
Jag vill att betyg ska ses som ett verktyg som ger barnen rätten att kräva mer hjälp. Inte något som de ska känna rädsla inför och då tror jag att det är bra att börja redan från start.

hjosara sa...

Även om min son som går i tvåan inte fått betyg har inte skolan väntat med att tala om hur det faktiskt ser ut.
Vi är väl medvetna om hur hans kunskaper ser ut i olika ämnen och också hur inlärningen påverkas positivt eller negativt av klimatet i klassrummet.
Det viktiga är att ha en bra dialog mellan föräldrar och lärare anser jag.
Och som förälder har man ju också en skyldighet att fråga efter och ta ansvar och följa upp hur det går i skolan.
Jag menar att skolan har misslyckats med att skapa en trygg miljö som gör att alla elever kan känna sig trygga och må bra i skolan.
Håller med om att läsinlärningen är mkt viktig de första åren.
Men om man inte känner sig trygg och mår dåligt av att gå till skolan pga att man är mobbad eller känner utanförskap av ngn anledning, då känner man ingen glädje i att gå till skolan, och då bromsas ju inlärningen betydligt.
Att betygen ska ses som ett verktyg som ger rätt att kräva mer hjälp, är en bra tanke.
Men om hjälpen inte sen finns att få pga brist på resurser, då anser jag att det är annat som måste ses över mer än att ha för stor tilltro till betyg.
Betyg, ja gärna, men inte från årskurs 1,
låt eleverna få komma väl tillrätta och låt oss vuxna hjälpas åt så att alla elever kan få trivas och må bra i skolans värld så långt det bara är möjligt ett par år först.

Sara sa...

Håller med hjosara. Skolan har ju de facto utvecklingssamtal fr o m ettan och jag har hittills inte träffat på en enda lärare som inte informerat föräldrar eller bett om hjälp från övriga kollegor runt eleven eller skolledning. Om detta fallerar kan man knappast skylla på politisk partifärg, snarare handlar det då om vuxna kring barnet som väljer att blunda.

Mikael Wendt sa...

Vad är skälet till att inte ge betyg? Enda anledningen till att ge betyg är att ge rätt stöd till varje barn och att de ska få uppmuntran för det de lärt sig. Skulle barn i Sverige fara illa av att få betyg på något särskilt sätt? Det tror inte jag. Barn i Frankrike, USA, Finland och Korea samt de flesta andra länder får betyg under hela sin skoltid. JA ghar fortfarande inte hört ett bra argument som ger stöd för att barn skulle lära sig mer UTAN betyg.

hjosara sa...

"Vad är skälet till att inte ge betyg" undrar du
Det låter som du inte läst vad som står i kommentarerna
Jag har försökt betona att det finns andra saker som är viktiga för att det ska ges bästa möjlighet till inlärning i skolan
Betyg är bra, men inte bra i sig om inte det inte först skapas en bra inlärningsmiljö där mitt och andras barn känner sig trygga och respekterade för den hon eller han är.
När jag läser din kommentar känns det som det faktum att mitt barn mår dåligt och inte känner sig trygg i skolan skulle vara orelevant, bara man får betyg så blir allt bättre, jag tycker inte så.
Nej man lär sig inte mer utan betyg, ingen har hävdat det här idag, men det finns fler aspekter som är viktiga att ta med än att ha för stor tilltro till betyget i sig

Sara sa...

Mikael: håller med hjosara. Det handlar inte om att inte ge elever betyg, frågan är bara NÄR det ska börja. Om du har barn i första klass som mår dåligt till följd av mobbing eller läs- och skrivsvårigheter så uppmuntras inte dessa av att få taskiga betyg också. Vilket är detsamma för tonåringar, när de första betygen ges idag. Självklart måste det ges betyg mellan dessa år men varför så tidigt som första klass?

Twitter Updates

    follow me on Twitter

    Bloggarkiv