FP vill öka kunskapen om kulturarvet

Det svenska kulturarvet ska stärkas och bara kultur vars syfte är att ”glädja, försköna och skapa gemenskap” ska få statligt stöd, skriver Josef Fransson, riksdagsledamot (SD) och Chang Frick, kulturpolitiskt talesperson SDU i tidningen "SLA" 2010-12-14.

Vi i Folkpartiet liberalerna vill lyfta fram och öka kunskapen om kulturarvet ytterligare, inte minst ur bildningssynpunkt, men det är fel att tro att det går att använda en sådan process till att slå vakt om det ”typiskt svenska”.
För vad menas med det typiskt svenska? Något som kännetecknar det svenska kulturarvet är ju just alla dess influenser utifrån.
Carl Larsson fick inspiration att börja med akvareller i en kosmopolitiskt parisisk miljö och svenskt hemslöjd bär spår av tidiga influenser från Bysans, för att bara nämna ett par exempel.

Sverigedemokraterna vill också avveckla de skattefinansierade anslagen till verksamheter ”vars primära syfte är att chockera, uppröra och provocera”. I klartext handlar det om att nyskapande kultur – som i många fall blir framtidens kulturarv – stryps. Det skulle hämma kulturen och samhällets utveckling.

Ett fritt och dynamiskt samhälle behöver den förmåga att utmana som konsten, musiken, litteraturen, filmen och andra kulturuttryck äger. Det är tack vare utmaningar från nytänkande och ibland provokativa konstnärer som gränser flyttas och samhällen utvecklas.
Skickliga konstnärer är som forskare. De undersöker, visar saker vi annars inte sett och skapar på så sätt ny kunskap om vårt samhälle och vad det är att vara människa i detta samhälle. De ser möjligheter, de utmanar och öppnar fönstret till det nya.

För liberala kulturpolitiker är det därför, tvärtemot vad Sverigedemokraterna tycker, viktigt att fundera på hur man skapar bättre villkor för den nytänkande, nyskapande och ibland provokativa konsten.

Denna artikel skrev jag tillsammans med Christer Winbäck som är riksdagsman för Folkpartiet och den publicerades 17 december i SLA.